Intervju med hiphopdansare Julian Owusu

Julian Owusu är en meriterad dansare och danslärare. Han verkade som länskonstnär på Centret för konstfrämjande i Uleåborg 2016–2021 och han arbetar speciellt med projekt som hjälper unga konstnärer att komma vidare i sin karriär. Hösten 2020 tilldelades Julian Owusu Stina Krooks stiftelses extra s.k. ”coronaunderstöd” för att ge samhällsgrupper som till följd av epidemin blivit isolerade en möjlighet att kunna få ta del av konstformer de blivit exkluderade ifrån.

Hej Julian Owusu, vem är du och vad gör du?

Hej! Jo, jag heter Julian Owusu och jag är dansare. Jag är född och uppvuxen i Sverige. När jag var nio år flyttade min familj till Ghana och till Karleby i Österbotten flyttade jag då jag var 16 år gammal. År 2006 flyttade jag till Uleåborg för att studera.

Jag har arbetat på heltid med dans sedan jag blev utexaminerad fysioterapeut år 2014. Min dansgenre är hiphop, street dance, och jag är i praktiken självlärd. Jag har också undervisat i hiphop till exempel vid Konstuniversitets Teaterhögskola och OAMK, yrkeshögskolan i Uleåborg. Man talar ofta om de fyra elementen inom hiphop och förutom dans sysslar jag också med graffiti, dj och rap. Jag tycker också om att uttrycka mig genom text till exempel genom att skriva dikter.

Vad arbetar du med som bäst?

Hösten 2021 har jag varit aktuell med Sonya Lindfors dansproduktion Camouflage som hade urpremiär på Stoa i Helsingfors i oktober. Nästa år ska vi på turné med föreställningen till bland annat Sverige och Tyskland. Jag har också deltagit i Sonyas tidigare produktioner Noble Savage och Soft Variations, som fokuserar på svarta röster inom konsten.

Under hösten har jag också undervisat i hiphop på Konstuniversitets Teaterhögskola för både blivande skådespelare och dansare. Jag har också skrivit ett antal olika artiklar till exempel om hiphop-pedagogik, en artikel om mitt konstnärliga arbete vid TAIKE till konstmagasinet NO NIIN och en artikel i afrokontext till bok som publiceras 2022.

Varför är dans viktigt för dig?

Dans har alltid varit närvarande i mitt liv. Förutom att dans är ett sätt för mig att utrycka mig har dans också en social aspekt för mig. Genom dans och hiphop har jag kommit i kontakt med nya människor som blivit vänner för mig.

Du arbetade som länskonstnär på Centret för konstfrämjande i Uleåborg framtill våren 2021. Vad lärde du dig under det 5-åriga uppdraget?

En mycket bra fråga. Min uppgift var att hitta på projekt som främjar konst. Som freelance-konstnär är jag van vid att saker sker i ett snabbt tempo, men som länskonstnär lärde jag mig att det nog går att ändra på saker men att det tar tid.

Det var ju så att jag egentligen inte alls tänkte söka jobbet trots att jag blivit tipsad om det. Men så pratade jag med två hiphopkompisar och vi konstaterade att om en ingen av oss söker jobbet så gnäller vi igen de följande tre åren på att ingen förstår vår konstform. Till slut skrev vi alla tre tillsammans varsin ansökan och så var det jag som blev vald.

Ett av de mest minnesvärda projekten jag ledde som länskonstnär var ett projekt som förverkligades tillsammans med Maaseudun sivistysliitto i Pyhäjoki. Projektets målsättning var att skapa förutsättningar för unga att skapa konst på ungdomarnas egna villkor. I samband med projektet skaffade kommunen dj-utrustning till fritidscentret, vilket gjorde det möjligt att träna och ordna tillställningar. Vi hade också gästande konstnärer som undervisade. På bibliotekets bakgård byggdes en tillåten graffitivägg och från biblioteket fick man låna färgburkar. Projektet stod för de första burkarna och så har vi kommit överens med kommunen att de skaffar nya då de första tar slut.

Du jobbar mycket med unga. Varför?

Ja det har kanske delvis bara blivit så. Å andra sidan är street dance ursprungligen en ungdomskultur och vill man vara med och göra hiphop får man ha att göra med unga. För mig handlar det också om att få ge tillbaka. Hiphop var mycket viktigt för mig som ung och det var en ungdomsledare i Karleby som möjliggjorde det för mig. Nu får jag i min tur vara med och undervisa och inspirera unga i hiphop.

Ifjol fick du ett bidrag på 12 000 euro från Stina Krooks stiftelse. Vad möjliggjorde bidraget för dig?

Först och främst möjliggjorde det att unga fick prova på samtliga fyra element inom hiphop: dans, graffiti, dj och rap. Bidraget gav också jobb åt tre konstnärer och medmänniskor under coronapandemin.

Vi valde att föra vårt projekt till tre österbottniska städer: Jakobstad, Malax och Karleby. Vi samarbetade med ungdomsgårdarna och ordnade workshopar för tonåringar. Projektets målsättning var att visa de unga hur man kan uttrycka sig via hiphop. Även om projektet stötte på oförutsedda problem på grund av pandemin fick initiativet väldigt positiv feedback.

Lyckligtvis får projektet en fortsättning våren 2022, då arbetsgruppen har beviljats ett nytt bidrag från Svenska Kulturfonden. Dessutom kommer vi i samarbete med Konserttikeskus att turnera i skolor. Man kan säga att vi testade konceptet sommaren 2021 och nästa vår kommer vi att köra ett något utvecklat koncept. Vi kommer fortsättningsvis att köra med workshopar men nu skall vi också uppträda med en föreställning som tagits fram i samband med workshoparna.