Textilkonstnär med symaskinsskräck

Ursprungligen skulle Kira Björklund bli fotokonstnär, men bildkonststudierna i Imatra och speciellt utbytesåret i Antwerpen i Belgien fick Kira att inse att hon ville göra konst på en bredare front. 

– Konst var egentligen aldrig en del av min barndom eller uppväxt. Jag tror att jag besökte ett konstmuseum första gången då jag var 17, 18, kanske 19 år gammal. Sedan ung ålder har olika konstformer berört och fascinerat mig och de har dragit mig till att skapa och göra något liknande själv, berättar hon. 

I barndomen var musik viktigt och Kira spelade fiol och senare trummor, men hon säger att hon aldrig tog det tillräckligt allvarligt. I tonåren var också ritandet viktigt och senare började hon fotografera med sin pappas gamla systemkamera. 

– Att hitta min egen grej har varit en lång stig. Jag har alltid följt känslan av att vilja skapa något vackert. Mitt skapande är aldrig statiskt och jag vill lära mig nya saker och tekniker. För att vara en konstnär vars konst baserar sig på textiler och broderande så är jag på riktigt helt urusel på att sy. Jag har symaskinsskräck. Men så är det någon kraft i mig som får mig att fortsätta. Den första känslan kan vara att jag inte kan, men något driver mig att fortsätta och lära mig. YouTubes tutorial-videor har lärt mig många nya saker. 

Skapandeprocessen har en viktig roll i konstverken 

Under de senaste åren har Kira främst arbetat med textilkonst. Hon arbetar speciellt med tunna och lätta textiler som hon bearbetar med naturfärgning och broderi.  

– Allra enklast är det att färga proteinbaserade tyger så som silke eller ylle. Det finns bara ett antal tyger som man kan få tag på och de är dyrbara med tanke på deras ursprung från djur samt värde i pengar. De fungerar som begränsningar för mig i mitt skapande. En annan begränsning är att det bara är vissa färger som man får av växterna. Det kan man inte påverka själv och det kan rikta skapandet åt något oförväntat håll. 

Skapandeprocessen är viktig. Då Kira inleder skapandet vet hon ofta inte vad slutresultatet kommer att bli. 

– Det hela kan börja med att jag sågar ihop en viss storleks ram som jag sedan funderar vad jag ska fylla med. Jag läser mycket, till exempel poesi men också facklitteratur om bland annat mediciner, kroppslighet och ayurveda. Jag samlar detaljer, skissar och ritar, kanske också fotograferar något jag ser. Själva växtfärgandet tar flera dagar då tyget först ska tvättas och betas, växterna till färgningen ska plockas och färgbadet ska kokas. Tygerna får stå i färgbadet några dagar. Även om själva konstverket sedan kan bli klart ganska snabbt så är skapandeprocessen mångfacetterad, förklarar hon. 

 Ny riktning i skapandet 

Just nu har Kira paus från skapandet och är framför allt mamma till en nyfödd dotter. I framtiden blir det aktuellt att kombinera småbarnsvardag med konstnärskap.  

– I mina verk har jag jobbat länge med medicinala växter och kroppsliga teman. Graviditeten var en mycket kroppslig upplevelse och jag känner att jag nu behöver leta efter en ny riktning, ett nytt tema i mitt skapande. 

Efter mammaledigheten ser Kira framemot att kicka igång igen. 

– Jag behöver säkert lite mera tid och plats för att fokusera och komma i gång och hitta mitt nya tema. Tiden får visa men jag är nog intresserad av att arbeta i lite större skala, kanske också tredimensionellt, och att arbeta tillsammans med andra konstnärer. 

Stipendiet möjliggör ett eget arbetsrum 

Kira tilldelades Stina Krooks stiftelses stipendium om 8 000 euro i fjol. Den pengen har hon lagt undan för att kunna satsa på ett eget arbetsrum och för att köpa in nytt material då hon återvänder till jobbet. 

– Stipendiet kom på så många sätt i rätt tid. Jag hade just fått veta att jag var gravid, jag hade det ekonomiskt klurigt och funderade på om det är någon idé att fortsätta som konstnär och söka stipendier. Jag blev jätteöverraskad och var mycket tagen av att stiftelsens sakkunniga hade hittat mig. Nästan mera än pengen kändes det så fint att få bekräftelse för min konst. 

Stipendiet möjliggör också kreativ frihet. 

– För mig är det viktigaste att skapa något som är berörande. Konstverket ska berätta något utan att förklara för mycket. Åskådaren ska få upptäcka själv, säger Kira.