Pappret och ljuset som konstnärliga element – intervju med Emilia Tanner

Emilia Tanner är en ung och framväxande konstnär vars element är papper i olika former. Å andra sidan är hon också fascinerad av ljusets otaliga dimensioner. I sin senaste utställning 19.2–7.3.2021 i Project Room i Helsingfors experimenterade Emilia med förhållandet mellan papper och ljus.

Emilia Tanner (f. 1990) har sedan barnsben varit intresserad av att rita. Då grundskolan inte gav utrymme för den växande konstnärligheten stärktes Emilias tanke om att inleda konststudier. Första etappen blev Pekka Halonens akademi i Tusby där hon för första gången fick ägna sig åt konst på heltid. Vid akademin fick hon också för första gången prova på konstgrafik, vilket kom att prägla hennes konstnärliga inriktning framöver.

– Det är sant att papper är ett ofta återkommande element i min konst. Då jag senare inledde studierna vid Konstuniversitetets Bildkonstakademi började jag fundera på om jag skulle koncentrera mig enbart på papper. Pappret har så många betydelser för mig. Det är strukturen, beröringen, känslan och det humana. Dessutom bär pappret alltid en historia av något slag, förklarar Emilia.

Utställning i Tottori i Japan

I slutskedet av magisterstudierna vid Bildkonstakademin studerade Emilia ett halvt år vid Tsukuba Konstuniversitet i Japan.

– Utbytestiden i Japan var en långtidsdröm för mig som blev möjlig i och med Bildkonstakademins utbytesprogram. Jag tillbringade mycket tid i universitetsstaden Tsukuba men också i Tokyo och så reste jag också till de södra delarna av Japan. Jag lärde mig japanska och lärde känna den japanska kulturen. Tillsammans med min japanska studiekompis Yu Andoh ansökte vi om och fick möjlighet att sätta upp en utställning i galleriet Sora i staden Tottori på Japans östkust. Jag ställde ut konstgrafik och pappersinstallationer och han visade upp teckningar och tredimensionella skulpturer.

Konsttriennalen i Setouchi gjorde ett stort intryck

Under sin utbytestid i Japan besökte Emilia den vart tredje år arrangerade konsttriennalen i Setouchi. Festivalens konstverk är utställda på ett antal olika öar i insjöområdet Seto som ligger mellan Japans fyra huvudöar. Festivalområdet är cirka 450 km från väst till öst och allt mellan 15 till 55 km från norr till syd och besökarna rör sig med färjor från ö till ö.

– Konsttriennalen i Setouchi gjorde ett mycket stort intryck på mig. Förutom det vackra landskapet så var konstverken helt otroliga. Konstverken var ofta utställda i typiska japanska hus med väggar och skjutdörrar av washipapper. I ett flertal konstverk spelade ljus och solljus en speciell roll, de berättade om olika sätt att se på saker till exempel via speglar. Att jag i den konst jag gör idag funderar mycket på ljus härstammar från mina upplevelser i Setouchi, säger Emilia.

Inte undra på att många av Emilias referenskonstnärer är från Japan.

– Speciellt två vill jag nämna: Hiroshi Sugimoto gjorde ett stort intryck med sin bildserie där han studerade ljuset som projiceras på en filmduk i en biosalong. Den andra är skulptören Rei Naito och hans verk ”Matrix” som är det enda konstverket i hela Teshima konstmuseet. Det var en mycket omfattande erfarenhet som aktiverade alla sinnen.

Misstag och avvikelser blir konst

Coronaåret har varit hårt för många. Emilia säger att hon i alla fall är tacksam över att ha fått vara frisk och att hennes utställningar endast har försenats i stället för att bli inställda. Emilia fick Stina Krooks stiftelses stipendium våren 2019 och tack vare stipendiet har hon kunnat vara konstnär på heltid. Stipendiet har också möjliggjort det att hon nu har fått många nya utställningar att se fram emot.

– Under det senaste året har jag fått koncentrera mig på min konst och jag upplever att jag har utvecklats enormt mycket. Jag har provat på alla möjliga olika tekniker från relieftryck till sandblästring av papper. De mest intressanta konstverken har kommit till av en slump. Till exempel använder jag laserljus för att tona eller i praktiken bränna papper. Ofta har jag planerat processen på förhand men så händer något som gör att laserstrålen rubbas vilket lämnar ett eget spår på pappret. Just den avvikelsen blir det mest intressanta i konstverket, berättar Emilia.

Emilias senaste utställning i Bildkonstakademins Project Room i Helsingfors den 19.2–7.3.2021 bestod av olika typer av konstverk av papper, installationer och även en videoinstallation som inkluderade ljud. En viktig del av utställningen utgjordes av hur ljuset speglade sig i och på konstverken.

Text: Jonna Varhama

Bild: Teemu Silván