Anna-Sofia Nylund: “Konstens uppgift är att ifrågasätta och undersöka”

”En konstnär och filmskapare som med säkert grepp tar sig an svåra genrer som videoperformans och essäfilm. Hon beskriver sitt konstnärskap som en strävan efter att hitta förståelse, vilket också syns i hennes introspektiva videoverk.” Så lät stipendiemotiveringen om Anna-Sofia Nylund.

 

Anna-Sofia Nylund premierades våren 2023 med Stina Krooks stiftelses stipendium på 6 000 euro. Anna-Sofia beskriver sig själv som bildkonstnär och hennes genre är live art och videokonst.

 

– Trots att min mamma är bildkonstnär hade jag en mycket snäv bild av vad det är att vara bildkonstnär. Det var först då jag kom i kontakt med konstnärer såsom Marina Abramović, Pilvi Takala, Tellervo Kalleinen och Oliver Kochta-Kalleinen, som jag visste att det är det där jag vill göra. Konst är så mycket mera än fina skulpturer och målningar, berättar Anna-Sofia.

Vill utforska det okända

 

Live-performansen Room Without Escape som Anna-Sofia satte upp tillsammans med scenkonstnären Lidia Bäck i januari 2015 kom att bli en vägledare för Anna-Sofias konstnärliga utveckling framöver.

 

Room Without Escape är ett experimentellt performansprojekt, där Anna-Sofia och Lidia klädde ut sig till absurda dockliknande varelser och lät åskådarna bestämma vad de skulle göra. Performansen live-sändes på internet under en vecka vid olika tider olika dagar. Ibland kunde de hålla på i fyra timmar, en annan dag en timme. Åskådarna deltog i konstverket via en chat.

 

– I början hade vi några hundra följare men under veckan hittades vi av tusentals nättroll som kommenterade på engelska. Egentligen tycker jag att själva chatten blev konstverket i sig själv. Det var jätteintressant att se hur åskådarna förhöll sig till oss och till varandra. Performansen stärkte också min tanke om att det är den här typen av konst jag vill syssla med. Jag vill utforska, undersöka och tolka det okända.

 

 

”Som konstnär är du en samlare. Jag samlar på upplevelser, minnen och känslolägen. Jag fascineras av hur andra människor förhåller sig annorlunda till saker än jag. Jag observerar beteenden. Jag känner att jag måste vara i konstens kärna för att förstå. Konst för mig är inte alltid att hitta svar utan att hitta en förståelse för saker och ting, särskilt svåra saker.”

– Anna-Sofia Nylund

 

 

Studierna vid bildkonstakademin breddade Anna-Sofias konstnärliga jag

 

Följande höst inledde Anna-Sofia studierna vid Bildkonstakademin.

 

– Studierna vid bildkonstakademin kändes rätt från början. Det var min grej. Det att jag var lite äldre när jag började studera gjorde att jag kunde ta till mig den kritik jag behövde för att utvecklas. Vi hade många utländska konstnärer som gästföreläsare och så reste vi en del för att besöka olika utställningar. Bland annat besökte vi Documenta i Kassel, Tyskland, och det nu nedlagda kulturcentret Macao i Milano, Italien. Akademin hjälpte mig att bredda mitt konstnärliga jag.

 

Anna-Sofia har utvecklats till en mångsidig konstnär som har många järn i elden. Hon skriver manus, regisserar, filmar och klipper. Förutom video har hon också regisserat teaterföreställningar såsom Festen som uppfördes på Svenska Teatern 2017 och Trädgården som hade urpremiär på Hangö Teaterträff sommaren 2023. Våren 2024 ska hon också delta i uppsättning Kärleksmanifestet som visas på bland annat Svenska Teatern. I uppsättningen samarbetar fem konstnärer i en enastående symfoni där vars och ens verk relaterar till föreställningens namn. Anna-Sofias verk är en visuell performans.

Samarbete över olika konstgenrer

 

För Anna-Sofia är det viktigt att få jobba tillsammans med olika konstnärer. Hon nämner bland annat bildkonstnär Venla Helenius, som hon samarbetade med i A Pool House (2018), en performans som utspelade sig i ett övergivet badhuskomplex, och koreografen Sara Grotenfelt, som medverkade bland annat i Trädgården (2023). Båda hoppas hon att hon får arbeta tillsammans med på nytt.

 

Anna-Sofia sysslar med många olika former av live art och film och video har hon jobbat mest med.

 

– Gällande film njuter jag mest av att få klippa själv men filmandet får gärna en fotograf göra. Har jag inte fått tillräckligt med finansiering så fotograferar jag själv. Jag skriver manus, regisserar och klipper. För mig är det viktigt att få jobba tillsammans med olika konstnärer, säger hon.

 

Hur skulle du beskriva skillnaderna mellan film och live-performans?

 

– Film är lättare att sprida till en internationell publik via festivaler. Det har varit intressant att följa med hur publik i olika länder reagerar på mina filmer på olika sätt. Finländarna är ju ofta ganska tysta och blyga, medan till exempel en tysk publik är mycket mera engagerad och kan ställa överraskande specifika frågor och också ifrågasätta konstnärliga val, berättar Anna-Sofia.

 

– I live-performans kommer man i direkt kontakt med publiken och det skapas ett fysiskt möte. Det kan ske genom komik, en immersiv upplevelse eller en happening.

 

Videokonst är svårt att förtjäna på men Anna-Sofia känner ändå att hon har valt rätt bransch.

 

– Jag jobbar med en konstform som är svår att sälja och därför är jag mycket beroende av olika typer av stöd och stipendier. Jag vet ju inte hur min arbetssituation ser ut om ett halvt år. Stina Krooks stipendium gick till att uppdatera min arbetsdator och andra arbetsredskap. Lite pengar har jag satt undan för sämre tider.

Vad drömmer du om i karriärväg?

 

Liksom de flesta konstnärer hoppas också Anna-Sofia att hon får ställa ut och visa sina verk för publik, också äldre verk förtjänar att ställas ut på nytt.

 

– Visst skulle det vara fint om jag någon gång skulle få ställa ut på en biennal eller till exempel Rotterdams filmfestival som är en etablerad art house-festival. Eller Kiasma. Men jag lever i nuet, i stunden. Jag ska senare i år ha en solo-utställning på prestigefyllda Galleri Sinne och jag ser jättemycket fram emot det. Även om jag har jobbat med konst i 10 år är bildkonstvärlden ännu ny för mig. Jag känner att jag har mycket att ge men också mycket att få, säger Anna-Sofia.