Historia

Stina Krook föddes i Jyväskylä 15.3.1919 och växte upp i Helsingfors som dotter till Bruno Krook, diplomingenjör och sedermera bergsråd. Modern hette Lydia, född Grönroos. Stinas första make Carl-Olof ”Dan” Nordman stupade i Östkarelen 1942 och efter krigsåren flyttade hon till Stockholm. Där träffade hon dansken Åge Nicolaisen. De gifte sig och bosatte sig i Köpenhamn, där de fick två döttrar.

Då fadern avled ärvde Stina och systern Brita Survo gård utanför Jyväskylä. Gården inlöstes av den expanderande Jyväskylä stad och köpesumman kom att bli grundplåten till Stina Krooks Stiftelse. Fröet till den kommande stiftelsen föddes i livliga diskussioner med den vänkrets som fanns kvar i Finland, till största delen sådana Stina Nicolaisen blivit bekant med under studieåren.

Innan stiftelsen kunde sätta igång krävdes specialtillstånd för att grundaren, som inte längre var finsk utan dansk medborgare, skulle kunna ingå i styrelsen och delta i beslutsfattandet. Stiftelseurkunden undertecknades 10.12.1976 och det konstituerande mötet hölls 4.4.1977. Stina Nicolaisen fungerade själv som ordförande till år 1987, då hon avled.

Varför just teater och bildkonst? frågar sig Erik Kruskopf i stiftelsehistoriken. Teatern tycks ha varit en ljuspunkt i tillvaron under både studie- och krigsår, medan grundaren fått med sig aktningen för bildkonsten ända från föräldrahemmet. I samband med stipendieutdelningarna höll Nicolaisen inledningstal så länge hon själv var med och formulerade då hennes syn på konsten och varför hon ville dela med sig av denna kulturgåva. ”I varje människa föds tankar, känslor och drömmar. Endast få av dessa når fram till ytan av vårt medvetande, och endast ett fåtal människor äger förmågan att uttrycka dessa tankar, känslor och drömmar och forma dem. – – – Konstnärer är de människor till vilka vi tyr oss för att kunna se ut över vardagens horisont.”

Sedan grundandet har Stina Krooks Stiftelse understött över femhundra bild- och scenkonstnärer, ”med särskilt beaktande av den svenska befolkningsgruppen i Finland”. Bland de första bildkonststipendiaterna finns namn som Carolus Enckell, Carl-Gustaf Lilius, Per Stenius och Tove Jansson och bland scenkonststipendiaterna Lasse Pöysti och Märta Laurent. Stipendierna delas ut utan ansökan och utgör därmed ”ett slags oväntad guldkant I den ofta strävsamma konstnärsvardagen” som en stipendiemottagare träffande har uttryckt det.

Källa: Erik Kruskopf: Den osynliga damen – Stina Krooks Stiftelse 1976–2013.